Gah...jag kan inte sova! Tankarna snurrar i 390 och jag är klarvaken. Inte i kroppen men i huvudet.

Tänker och planerar inför framtiden, mest inför morgondagen men ändå längre fram också. Tanken är att morgondagen ska bli början på resten av mitt liv...mitt bättre liv. Mindre godis, mer grönsaker och att börja jogga med den stora hunden.

Jag funderar på om jag skulle börja snida i trä, bygga mig en egen liten trädgård. Göra staket. Träna hundarna på att inte skälla ut grannarna, vilket kommer bli tufft till sommaren om vi inte blir av med det nu...

Jag funderar på att jag skulle vilja bli mer produktiv på att baka och göra storkok i köket. Spara pengar och odla själv. 

Ja, så snurrar det i mitt huvud. 

Men när jag ser sanningen i vitögat borde jag nog mer köpa en käpp så att jag kan gå längre med hundarna. Min kropp och mitt huvud är inte i synk, de är sällan det, men just nu mer än vanligt i otakt. 

Jag skriver detta med snigelfart då mina händer värker och högerhanden är svullen och öm. Jag klarar knappt av att skala potatis utan att behöva vila efteråt längre. 

Och mina drömmar som är så många! 

Ibland kan jag bara sätta mig ner och sörja. Sörja över att min kropp kollapsar och vården är det sämsta jag mött på länge. Utredningar på utredningar, sjukgymnaster och tabletter. Träning, promenader och annan aktivitet för att lyckas hålla mig någerlunda på topp. Känna mig som andra.

Sedan flyttade jag. Orkade inte ta tag i det igen. Men idag (läs igår) gjorde jag det trots allt. Gick till en ny sjukgymnast. Med nya förhoppningar och ny kraft. Trodde jag.

En ung kille runt 20år tar emot mig. Lyssnar dåligt och jag får upprepa samma sak flera gånger. Talar om för honom de olika instanserna, smärtrehab i lund, ortopeden i lund och den vårdcentral jag tillhört innan flytten.

Han knappar lite på datorn och mumlar sedan att de papperna kan han inte se där. 

No Shit!

Det är ju ganska uppenbart att de får ringa in mina journaler. Men det verkade han inte förstå. Sedan klämde och kände han på min hand, vred sin kropp i grimas och skakade på huvudet.

Han hittade inget fel. Såg inte ens svullnaden som syns långa vägar! 

(Jag blev iallafall skickad till arbetstetaputen och ska dit på måndag.)

Jag blir trött och ledsen av att hela tiden behöva känna mig som en hypokondriker. 

Tror de på fullaste allvar att jag älskar att vara där? Lägga min tid och mina pengar på att inte bli varken hjälpt eller bemött med respekt. Varför kan de inte bara skicka efter mina papper och fortsätta där det slutade sist?

Jag blir lika nerslagen varje gång. Ledsen. Trött och vill ge upp.

Som tur är har jag en fru som trycker på hemma. Tvingar mig att ringa samtalen, gå till läkaren osv. Hon anser att en diagnos är viktig, och det har hon egentligen rätt i. 

Men jag vet att jag har ont och är väldigt trött. Det räcker för mig, iallafall när jag vet hur jobbigt det är inom vården.

Så den där joggingturen blir inte av imorgon iallafall. Kanske en annan dag. 

Och det där snickrandet får jag bara sköta i sängen när jag drar mina timmerstockar. Odlandet kan jag peppa frugan till vilket inte krävs mycket pepp inför. 

Hon är galen i att odla. Och i att tvinga mig äta konstiga sallader och växter. Ogräs i pajer och blommor i efterrätter. 

Och jag tuggar på. Ibland med grimaser och ibland är jag riktigt snäll faktiskt och äter med god aptit. 

Jag får vara tacksam över att min hjärna funkar iallafall. Jag tänker och funderar, och blir bara mer och mer förvirrad. Men det är okej. "Jag tänker alltså finns jag", (Paulus från NT, m.fl.)

Nu ska jag luta min kropp tillbaka och försöka sova. Iallafall meditera. 

Söka lugnet inom mig. Prata lite med mina andliga vägledare och änglar. 

Se det som inte ord kan beskriva och känna det som jag aldrig förr känt. Det där inom mig, bortom min kropp med krämpor och bortom verklighetens alla tunga ok. 

In i min värld. Fantasi, dröm eller sanning, det spelar ingen roll. Just nu mår jag bra av att vara i den och det är det viktigaste. 

Snart ringer klockan och en ny dag är på ingång. Vän på besök och provsmakning på findus under kvällen ger mig nya erfarenheter och upplevelser att ta vara på. 

Om du inte sover ännu önskar jag dig en god natt, och om du nyss vaknat önskar jag dig en underbar dag!